Och visst blev det så, trots att det fanns hinder i vägen.
En ridtur på järnhästen till jobbet en perfekt morgon som denna!
Första hindret lät sig inte vänta på sig! Bara att få ut järnhästen på egen hand var en kamp! Men envis som jag är så lyckades jag att baxa ut det.
Andra hindret och det största fick jag kämpa med hela vägen. Av någon anledning så var sadeln sänkt till lägsta nivå och det gav inte någon möjlighet att sträcka ut benen och få kraften med sig i trampningen, vilket gjorde att mjölksyran slog till fort.
Stundtals glömde jag bort det och njöt av värmande sol och en skön havsbris lång min cykelväg vid havet.
Visst kom jag fram halvdöd och är tacksam att det rullar nedför på vägen hem, men med säkerhet blir det fler cykelturer till jobbet när tillfälle ges!
Vem kan säga nej till detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!